Herdepsalmen

Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar,
sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont,
ty du är med mig,din käpp och din stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv,
och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.

Ur Bibel 2000 - psaltaren 23

Den här psalmen är för nuvarande min favoritpsalm ur Psaltaren. Mycket beror det nog på att vi läste den så mycket i Taizé. Jag har alltid hört den, men orden har liksom fått en ny innebörd sen jag var där. Varje gång Peter och jag samtalade om livet och tron så avslutade han med att be denna psalm på tyska med mig. Lika starkt varje gång.

Men jag har också läst lite mer om denna psalm. Någon skrev att om nu Herren är en Herde, så måste vi människor vara får. Och vi behöver en herde för att överleva. Inga får klarar sig ensamma. Så tänker jag med Gud också. Vi behöver Gud för att leva här och nu, men vi behöver också Gud för att överleva döden. Glöm inte bort att du är ett får - spring hem till din herde! :)